Publicerat i Övrigt, tagged Dagens Industri, Dagens Nyheter, DI, DN, Krogkommissionen, Pubologi, Restaurang VOLT, Siw Malmqvist den mars 30, 2011 | Lämna en kommentar »
Jag gillar Pubologis ”gliring” till Krogkommissionen här! (klicka på bilderna)
Pubologis meny
DN:s recension
Tänk om Restaurang Volt skulle beskriva sin förrätt med kalvtunga så här:
Kalvtunga (skivad till tonerna av Siw Malmqvist, 1960), rödbeta, pepparrot, ättika
…jag menar inte allvar nu, men det hoppas jag att ni förstod!?
Bedrövligare recension än den Volt fick i Dagens Industri får vi nog leta efter.
Publicerat i Restaurangbesök, tagged 41 Degrees, Albert Adria, Barcelona, El Bulli, Ferran Adría, Inopia, Spanien, tapas, tapasbar, Tickets den mars 30, 2011 | Lämna en kommentar »
Att det finns fortsatt anledning till att titta söderut är knappast någon underdrift. Nu tänker jag dock inte så mycket på det absolut eländiga vädret på hemmaplan, utan på Ferran Adrias nyöppnade ‘41 Degrees‘ i Barcelona.
Restaurangen, eller tapasbaren, öppnade i början av februari medan Adrias andra projekt ‘Tickets‘ verkar öppna vilken dag som helst.
Jag listar ut att ‘41 Degrees‘…
… har plats för cirka 35 gäster
… kräver bordsbokning
… och att man får punga ut med 8-25€ per ”tapas”
El Bulli kommer som bekant stänga ner efter den här säsongen och öppna igen, på ett eller annat sätt, under 2014.
Inopa i Barcelona, som var Albert Adrias tapasbar, är däremot stängd för gott.
Publicerat i Övrigt, tagged Betsafe, spelbolag, The Worlds 50 Best Restaurants den mars 28, 2011 | Lämna en kommentar »
Spelbolaget Betsafe har tagit fram odds för The Worlds 50 Best Restaurants 2011.
Blir det noma även i år? Kan The Fat Duck ta tillbaka förstaplatsen? El Celler de Can Roca?
Mathias Dahlgren ger 80 gånger pengarna, men räkna inte med att få spela mer än kanske 10 kronor på det.
Kul att sådana här ”event” börjar uppmärksammas av spelbolagen är det i alla fall!
…ska försöka jaga rätt på en kommentar från någon på Betsafe då det hade varit kul att höra deras resonemang kring detta.
Noma (Denmark)
2.30
El Bulli (Spain)
5.00
The Fat Duck (UK)
6.00
Osteria Francescana (Italy)
8.00
Daniel (USA)
12.00
El Celler de Can Roca (Spain)
13.00
Mugaritz (Spain)
22.00
Alinea (USA)
25.00
Le Chateaubriand (France)
30.00
Arzak (Spain)
40.00
La Colombe (South Africa)
75.00
Pierre Gagnaire (France)
75.00
Per Se (USA)
80.00
Mathias Dahlgren (Sweden)
80.00
Le Bernardin (USA)
150.00
Hof Van Cleve (Belgium)
150.00
D.O.M. (Brazil)
150.00
Oud Sluis (Holland)
200.00
Le Calandre (Italy)
300.00
Steirereck (Austria)
400.00
Vendome (Germany)
500.00
Dal Pescatore (Italy)
500.00
Chez Dominique (Finland)
600.00
Momofuku Ssam Bar (USA)
800.00
Publicerat i Restaurangbesök, tagged Johan Jureskog, Rolfs Kök den mars 28, 2011 | 6 Kommentarer »
Börjar det bli tjatigt i den här bloggen angående Rolfs Kök?
Det får ni leva med i så fall!
Morsan var i stan och firade 60 år och vad kunde passa bättre än en helkväll hos Johan Jureskog? Tillsammans med övriga i familjen intog vi stället, som vid det här laget inte behöver någon närmare presentation, i fredags och lämnade några timmar senare ”Roffes” mätta, glada och väldigt nöjda med kvällen.
Rolfs Kök; enkelt, trevligt, prisvärt och framför allt riktigt god mat. Ibland, nästan larvigt god mat dessutom!
Vad mer kan man begära?
Löksoppa med fläskfrikadeller & Pata negra
Vitlöksstekta grodlår med rostad palsternacka & citron
Sniglar Provençale
Fläskkorven var just ”larvigt” god och vilken portion dessutom!
Fläskkorv med Pata Negra, gräddkokta grönsaker & råstekt potatis
Oxkinden som smälter som smör i munnen…
Rödvinsbrässerade oxkinder med gotlandstryffel & potatispuré
Saltimbocca med kalvbräss, kantareller, druvor & verjus
Om alla någon gång fick äta Roffes ”tarte tatin” skulle världen med stor sannolikhet vara en bättre plats. Vaniljsås och en makalöst god vaniljsglass till… ojvoj!
Tarte tatin
Under middagen serverades även en Crème brulée och en tallrik med blandade charkuterier, men de kom av någon anledning inte med på bild.
Man behöver inte säga så mycket mer om Rolfs Kök – gå dit, ät, njut och var glad!
Publicerat i Restaurangbesök, tagged AG, Allmänna Galleriet, El Bulli, escalivada, Fernet Branca, Ferran Centelles, finger food, Foodie, Gresca, grisfot, Johan Jureskog, matblogg, Pina Colada, Rafael Pena, Rolfs Kök den mars 28, 2011 | 9 Kommentarer »
Det var årets minst prisvärda middag, men det var en kväll jag kommer att minnas då jag äntligen fick bekanta mig med folket jag annars bara träffar i kommentatorsfälten runt om på alla matbloggar.
Gresca och El Bulli gästade Rolfs Kök och jag var inbjuden till ett ”bloggbord” med bland andra Micke, Per och Zwampen.
Tack igen för inbjudan, Per!
Det var ett gästespel med ganska mycket ”hysch-hysch” på förhand. Rafael Pena från Gresca lagade maten och Ferran Centelles från El Bullí serverade vinet. Och folket för kvällen på ”Roffes” handlande om väldigt mycket branschfolk. Jag kunde känna igen något ansikte här och där medans övriga på bloggbordet verkade känna igen alla.
Rafael Pena (bild lånad från restaurangvarlden.se)
Jag uppskattade verkligen att få sitta ner med folk som kan branschen trots att jag inte alltid hängde med i snacket. Folk som berättar om den från ”insidan”, om sköna ”storys” från förr och om andra aktualiteter för dagen. Vad man man åt där och vill äta där och hur det egentligen var att vara där eller varför man gjorde si och så.
Jag är van att dinera över samtalsämnen som sport och politik och film och gud vet vad, men jag gillade hur avlägset detta kändes för kvällen. Mitt och alla andras stora intresse var vad hela kvällen handlade om. Jag kom på mig själv efter en stund när jag, likt en hund, hade spänt upp öronen och lyssnade till en diskussion om varför det helt enkelt inte är möjligt att bena ur en grisfot på 14 sekunder.
Och jag tyckte det var så himla intressant.
Jag blev bekvämare i tänket vad gäller att gå ut och äta själv i Stockholm. Jag gör inte det idag, men borde göra.
Bloggbord med andra ”foodisar” – förhoppningsvis fler gånger!
Jag var mycket litet påläst om både Rafael och Ferran, men jag visste att Rafael och Johan Jureskog hade jobbat ihop i Paris och att han lagade en egen, enkel och katalansk mat och att han dessutom hade jobbat på El Bulli.
Och menyn signerad, bokstavligt talat, Rafael och Ferran bestod av sju rätter och sju viner.
Kvällen startade med cava och ”finger food”; torkad fisk, oliver och paprika.
Sedan åt vi strömming med rimmad fläsksida och en kräm på grillade grönsaker, som i det katalanska köket kallas escalivada. Väldigt snälla och enkla smaker i munnen.
Strömming, rimmad fläsksida, escalivada
Rökt anka med havskräfta lät som en kul kombination där kräftan var rå och inlindad i tunna skivor anka. Kul presentation och gott!
Rökt anka, havskräftor
Kanske de dyraste ärtorna (40€/kilot!) jag någonsin kommer att äta, i en ganska generös mängd dessutom, med rimmad torsk och saffran. Trots söta och fina ärtor var det här en direkt dålig rätt och en som jag väljer att radera ur minnet direkt.
Dyra ärtor, rimmad torsk
Piggvar med lök, kanel och pinjenötter lät mest intressant på förhand. Såsen var gjord på endast pinjenötter och jag upplevde den som nästan besk och tungan ville krull-rulla ihop sig. Inget på tallriken hjälpte den ensamma piggvaren som absolut förtjänade ett bättre öde här.
Piggvar, lök, kanel, pinjenötter
Korv på duva? Varför inte. Det här var min favorit för kvällen med härlig smak av vilt och lever.
Fricassé på duva
En minst sagt annorlunda variant av Pina Colada! Efter att ha läst på litet verkar detta kunna vara en signaturrätt på Gresca? Hur som helst var det kul och väldigt gott!
"Pina Colada"
Blåmögelost med äpple och litchi var inte något speciellt och att ingen drack upp det Fernet Branca-liknande dessertvinet säger det mesta. Vad i hela friden handlade det om!?
Blåmögelost, äpple, litchi
Kvällen fortsatte sedan på AG och stort tack igen för en trevlig kväll, alla nya bekantskaper!
Publicerat i Okategoriserade, tagged 28+, Akelare, Alinea, Arzak, Basement, Bib Gourmand, Bo Bech, Brasserie Bobonne, Daniel, Danmark, Den Gyldene Freden, Edsbacka Krog, El Celler de can Roca, Esperanto, F12, Familjen, Fjäderholmarna, Fjäderholmarnas Krog, Fond, Frantzén/Lindeberg, Fredsgatan 12, Göteborg, Geranium, Gordon Ramsay, Guide Michelin, Håkan Thörnström, Köpenhamn, Kock & Vin, La Cucina Italiana, Leif Mannerström, Lux, Main cities of Europe 2011, Martin Berasategui, Matbaren, Mathias Dahlgren, Matsalen, MR, noma, Proviant, Relæ, Rolfs Kök, Sjögräs, Sjömagasinet, Stefano Catenacci, Stockholm, Thörnströms Kök, Tvåkanten, Ulf Wagner, Ulla Winbladh den mars 16, 2011 | 7 Kommentarer »
Idag presenterade Guide Michelin innehållet i ‘Main Cities of Europe 2011‘.
Stort grattis till Thörnströms Kök i Göteborg som nu belönas med en stjärna i den prestigefyllda guiden. På Håkan Thörnströms meny hittar man ”modern mat med svenska traditioner och europeiska inslag” och på hans restaurang lär det nu bli bra tryck framöver.
Håkan Thörnström (bild lånad från goteborg.com)
Någon som har varit där och kan berätta hur det var?
I den nya guiden får Sverige 13 stjärnor, fördelat på 11 restauranger i två städer:
Sjömagasinet i Göteborg tappar sin stjärna då Leif Mannerström har sålt krogen men Ulf Wagner, magasinets nya ägaren, kan fortfarande titulera sig ”stjärnkrögare” i och med Basement. Och det blev ingen snabb comeback för Stefano Catenacci i år då han inte har lyckats övertyga ”michelingubbarna” den här gången heller. I övrigt inget nytt i varken Stockholm eller Göteborg.
Bib Gourmanderna, då? Här tappar Edsbacka Krog i Stockholm och La Cucina Italiana i Göteborg medan följande nio restauranger symboliserar ett ett mycket prisvärt och bra alternativ när vi vill ut och dinera:
*****
Jag var mycket nyfiken på Frantzén/Lindeberg och framför allt noma men ingen av dessa har alltså belönats med tre stjärnor. Konstigt tycker jag, men diskussionen är förmodligen oändlig om varför.
Helt klart är i alla fall att jag tycker båda förtjänar sin trestjärna och detta fortast möjligt. Jag ställer dom båda mot mina trestjärna-upplevelser (Restaurant Gordon Ramsay, Arzak, Akelare, Alinea, Martin Berasategui, Daniel, El Celler de Can Roca) och både Frantzén/Lindeberg och noma har i flera fall varit en större och bättre totalupplevelse för mig.
…att Akelare har tre stjärnor är för mig helt obegripligt. Det hör i och för sig inte hit nu men i alla fall.
Hur som helst är jag säker på att det inte dröjer länge innan vi har en trestjärna i den här delen av världen!
*****
Danmark och Köpenhamn går inte att vara annat än ruskigt imponerad av. Visserligen har man tappat två stjärnor då både Bo Bech at Pastian och MR, som hade varsin stjärna, stängde förra året. Ändå kan dansken i Köpenhamn gå med rak rygg då sex nya restauranger fick en Bib Gourmand och serverar ”god mat till ett bra pris”, vilket gör totala ”Biben” till tolv.
…det är alltså fler restauranger med Bib Gourmand i Köpenhamn än vad Stockholm och Göteborg har – tillsammans!
Danmark, det nya matlandet?
Men vad hände egentligen med den mest givna nya stjärnan i Köpenhamn? Den som Geranium bara skulle ha?
Att Relæ hyllas med en Bib Gourmand kan knappast ses som en skräll, och det säger jag trots att jag inte har varit där. Det är bara att läsa här och här och här så förstår man precis vad det handlar om.
*****
Allt som allt; förbaskat synd att vi inte fick den där trestjärnan och 2011 är året då jag kommer att åka till Danmark fler gånger än någonsin tidigare.
Publicerat i Övrigt, tagged Alinea, Frantzén/Lindeberg, Grant Achatz, Rolfs Kök den mars 14, 2011 | Lämna en kommentar »
Jag älskar den här typen av filmer och kan bli galet inspirerad och gå upp i varv.
Och i dessa dagar känns det viktigt att påminna om de här filmerna.
På onsdag gäller det och jag kommer att hålla alla tummar och tår för Herrarna Frantzén & Lindeberg.
Mitt i allt googlande efter andra liknande filmer dök en om ”Rolfs Kitchen” upp. Kanske inte riktigt samma sak men jag tar med den här också.
Tips om andra filmer mottages tacksamt!
Publicerat i Restaurangbesök, tagged AG, Allmänna Galleriet, Burger King, fine de clair, gilardeau, glaskrabba, Iberico, Johan Jureskog, Kungsholmen, lardo, normandie, Olearys, ostron, Pubologi, Råkultur, Rolfs Kök, sobrasada, sorte sara, Stockholm, strega den mars 13, 2011 | Lämna en kommentar »
Det blev en spontankväll på AG där vi kom att ha så trevligt att vi avbröt alla andra planer och stannade kvar hela kvällen. Mycket för den goda matens skull, lite mer för ”tapas-baren” men mest för den trevliga miljön och för stämningens skull.
Jag funderar över hur jag framöver ska lägga fram för vänner att ”ska vi gå ut” så kan vi lika gärna gå till AG och hänga där hela kvällen. Här finns allt man behöver för en riktigt bra ”utekväll” på ett och samma ställe; hitta rätt stämning med ett glas och tapas i baren och fortsätt i matsalen med middag. Avsluta sedan kvällen där den började men där den liksom tar ny fart igen, varför inte med stregaglass och några centiliter grappa? På köpet får du en salig blandning roliga och snackvänliga människor, sköna ”bartenders”, bra musik som dessutom inte tar över så mycket att man inte längre kan prata med varandra. Om AG bjuder upp till dans är oklart, men jag tror inte att man skulle ta illa upp?
…och när ditt sällskap senare på natten, i vanliga fall, vill till Burger King för den klassiska påsen med skit är det inte svårt att rekommendera en bit smörgåstårta från baren. Tycker inte jag i alla fall.
Vi började i baren med sobrasada och en öl. Och, rätta mig om jag har fel, den pastejliknande sobrasadan är alltså gjord på iberico-gris och hade sting av röd pepparfrukt och serverades med hårdrostat, knaprigt surdegsbröd. Mycket, mycket bra!
…och trots att vi stressade som galningar för att hinna till sittningen i matsalen klockan 17:00 (fullbokat utöver detta) förklarade Jureskog i egen hög person att ”grabbar, ta det lugnt, varva ner och börja gärna i baren så kan ni komma in i matsalen senare”.
Johan Jureskog (bild lånad från Metro)
Och väl i matsalen känns det nästan oundvikligt att inte beställa den vitlöksstekta glaskrabban? Frågan är hur många man skulle kunna äta om det fanns ett obegränsat antal framför en? Tio? Femton? Tjugo?
Levainbrödet med vispad lardo och timjan. Enough said!
Då sällskapet för kvällen börjar bli litet av en ostronpartner så var även ostron vad vi ville ha och ostron vad vi fick.Varken fine de clair eller Gilardeau fanns för kvällen på grund av ”leveransproblem” och hade istället ersatts av ostron från Normandie och var en fullgod ersättare.
Vad gäller ostron överhuvudtaget gillar jag hur man inte längre kategoriserar dessa som ”supermegalyx”. De går att hitta både här och där och till och med min matbutik runt hörnet kan ha riktigt bra ostron. Det enda jag inte gillar med ostron är folk som inte gillar den här lilla mollusken.
Jag var inställd på hamburgare och detta på Jureskogs vis. Kanske mest för att jag ville ställa den mot Pubologis helvetiskt stora hamburgare som är den i särklass bästa hamburgare jag har ätit. Och det är på alla sätt och vis en bra hamburgare Johan serverar; tillbehör är såklart pommes frites med en rökaktig, lite stark ketchup samt ”senapsmajonnäs”. Dock gick inte den tjocka skivan av sorte sara (?) ost på hamburgaren hem så mycket hos mig, jag tycker att den tog över litet för mycket av den annars alldeles utmärkt grillade hamburgaren som på egen hand med sin rena köttsmak håller mycket hög kvalitet. Att sällskapets hamburgare var grillade ”well done” medans min var grillad ”rare”, och vi båda bad om ”rare”, får också anses som ett minus.
Jureskogs Hamburgare
Den Helvetiska Hamburgaren vs Hamburgare på Jureskogs Vis = 1-0
Pubologis Hamburgare
Istället för att fortsätta med dessert fortsatte vi ute i baren och nu med stregaglass, grappa och espresso. En riktigt bra avslutning på middagen och en riktigt bra start på kvällen.
Just nu känns det konstigt att man har klarat sig utan AG så länge. För jag gör det garanterat inte nu.
*****
Och det hör egentligen inte hit men jag vill påpeka hur glad jag är att bo i Stockholm i dessa dagar. AG, Pubologi, Råkultur och Rolfs Kök är en stor anledning till det.
Publicerat i Restaurangbesök, tagged Restaurang VOLT den mars 11, 2011 | 6 Kommentarer »
Efter mitt första besök på Restaurang Volt var jag smått lyrisk och när jag promenerade dit igen tidigare i veckan kunde ju förväntningarna, så klart, inte vara annat än skyhöga.
Fyra timmar senare promenerade jag tillbaka hem och funderade på när jag ska besöka Volt nästa gång.
…och hur ska jag lyckas spara sockerkakan som jag fick med mig hem till mamma?
*****
Jag blev mäkta imponerad av Volt den här gången också. Man har haft öppet i litet drygt fyra månader och det är riktigt, riktigt bra redan nu. I min bok har man redan allt jag vill ha på en restaurang; välkomnandet, den lilla personliga lokalen, belysningen, musiken, det ”avskalade” och enkla, ”hemma hos”-känslan, personalen och deras ”uppmärksamhet”, maten, kvalitet, kontinuitet, prisvärdhet, glimten i ögat. Och man lyser igenom på tallriken, ”det här är Volt”, med en rak, ärlig och på många sätt ganska enkel stil men med en klar linje i den maten man lagar. En egenskap som inte många kockar och restauranger behärskar.
Det är alltid kul att jämföra upplevelser och vad som har hänt sedan sist och den här gången på Volt tyckte jag mig se mer självförtroende på tallriken, mer finess och en imponerande skicklighet i att ta ”enkla råvaror” till riktigt höga nivåer. Redan i första serveringen lägger man upp ribban högt och det blir, nästan skrämmande, bara bättre och bättre genom hela kvällen utan egentligen något att anmärka på.
En kväll på Volt snurrar på så pass bra på alla sätt och vis att jag tillslut kommer på mig själv med att sitta och leta fel , och det enda jag kan hitta är egentligen inget fel utan en högst fri tolkning, där jag tycker att man skulle ha presenterat en rätt på ett annat sätt på tallriken. Och där och då kommer jag också på hur larvigt det är att jag tänker just så här, när allt ändå är så bra?
*****
Vi valde att återigen gå för hela Volt-upplevelsen med sju serveringar samt vinpaket. Ett solklart alternativ för mig och framöver vet i tusan om jag inte kommer be dom att servera mig hela menyn.
Först ut var en tartar på pilgrimsmussla där den söta musslan gifter sig perfekt med det salta ostronet. Balansen mellan dessa är riktigt bra då de annars lätt kan spela ut varandra på en och samma tallrik. Fräschör från ”persiljejord” och så krispig kavring för mer textur. Allt doftar av hav och är enkelt, snyggt och perfekt. Bästa tänkbara start.
Pilgrimsmussla, ostron, kavring, persilja
En bit torsk, perfekt tillagad, med saltbakad svartrot och syrlig citroncurd. Små klickar torskrom upplever jag som nästan söt och så ordentligt med ”mandel/brödsmul” på toppen som tillför krispighet och även här sötma. Rena och behagliga smaker och även detta är riktigt snygg rätt.
Torsk, svartrot, mandel, citron, dragon
Nästa rätt visar sig vara en riktigt ”killer”. Saltbakat igen, den här gången kålrot, med kyckling, tryffel, ”tryffelkräm”, råriven kålrot och krispigt kycklingskinn. Allt gömmer sig litet under ett täcke av riven kycklinglever och alla komponenter på den här tallriken i ett är inget annat än himmelsk. Om man ska plocka ut en rätt som var litet bättre för kvällen så är det den här. Krispigt skinn, vad det än må vara, är ju så förbaskat trevligt och jag gillar hur ett tydligt krispigt inslag går som en röd tråd i alla rätter genom hela kvällen.
Kålrot, kyckling, tryffel
På tur en servering som jag blev mäkta imponerad av där man gör enkla råvaror till något så makalöst bra. Lågtemperaturbakad kotlett med potatispuré, lättstekt äpple, krispigt äppelskal och palmkål. Under allt det här smälter, bokstavligen, en tunn skiva rökt sidfläsk. Kotletten, som man inte ser alltför ofta på restauranger och som är ganska vågad att servera, är så saftig och perfekt tillagad. Imponerande, som sagt!
Gris, palmkål, potatis, äpple
Möra bitar av ryggbiff under vattenkrasse och råriven majrova. Lite ”sting” från senapsfrön som på något sätt överaskade och där den stora stjärnan på tallriken är små krispiga bitar av biffens fettkappa. Om man ska plocka ut ett litet svagare kort under kvällen så är det kanske den här rätten? Jag hade gärna sett att biffen hade fått skina mer på tallriken i form av presentation, men det är som sagt petitesser.
Ryggbiff, senap, vattenkrasse, majrova
Den enda rätten som jag även åt sist var blåmögelosten och nog sagt om jag säger att den här osten gärna får finnas kvar nästa gång jag kommer till Volt också. Alla som har ätit den vet precis vad jag pratar om.
Blåmögelost, vindruvor, vört, korinter
Jag tycker grönsaker i desserter är kul men ofta svårt att få till. Här är det fänkål som presenteras i tre olika varianter: rå, lätt karameliserad och som ”chips”. En ”sorbé” på filmjölk blir ett perfekt tillbehör med sin syrlighet till all annan söttma. Och det är en dessert som på ett bra sätt rundar av middagen då den är lätt och fräsch.
Fänkål, filmjölk, vit choklad, lakrits
Det vankas kaffe och jag ber till gudarna att vi ska få den där sockerkakan den här gången också. Jag öppnar till och med upp mig och berättar för Volt-Johan att ”jag har sagt till mamma att ni bakar bättre sockerkaka än vad hon gör”. Ett minst sagt känsligt ämne.
Den Bästa Sockerkakan
Återigen en nästan ohämmad hyllning till Volt och om det får ni tycka vad ni vill, men jag är rörande överens med mig själv om att jag tycker att Volt är precis så här bra just nu. Jag ser redan fram emot nästa besök och jag hoppas att inte mycket då har hänt sedan sist.
Tack igen Simon, Fredrik och Johan för en riktigt bra kväll!
…och hur det nu blir med mammas sockerkaka återstår att se. Tyvärr tror jag inte att hon får smaka.
|
