White Guide 2013: the winners

Sweden´s leading restaurant guide White Guide announced the best restaurants in Sweden during a gala in Stockholm yesterday.

Here are some of the winners.

Best Restaurant
Esperanto, Stockholm (Chef Sayan Isaksson)

Best Dining Experience
Daniel Berlin Krog, Skåne Tranås (Chef Daniel Berlin)

Best Service
Esperanto, Stockholm

Best Wine Experience
19 Glas, Stockholm

”Worth a trip”
Krakas Krog, Katthammarsvik

The Best Restaurants in Sweden 2013

1. Esperanto, Stockholm

2. Frantzén/Lindeberg, Stockholm

3. Fäviken Magasinet, Järpen
Mathias Dahlgren Matsalen, Stockholm

5. Daniel Berlin Krog, Skåne Tranås
Gastrologik, Stockholm

7. Operakällaren, Stockholm

8. F12 Restaurant, Stockholm

9. Kock & Vin, Göteborg

10. Lux Stockholm, Stockholm

11. Hotell Borgholm, Borgholm

12. Gastro, Helsingborg

13. PM & Vänner, Växjö

14. Ekstedt, Stockholm
Thörnströms Kök, Göteborg

The complete list of winners can be found here.

For the seventh year running, White Guide proudly presented the White Guide Global Gastronomy Award. The distinction is given to a creative chef of international renown or other gastronomic personality, who is still active and who has become an example and inspiration within contemporary gastronomy.

White Guide Global Gastronomy Award winner 2013: Gastón Acurio, Astrid y Gastón and La Mar, Lima, Peru

Chef Gastón Acurio

“For having developed a rich and forward-looking local gastronomy – la Cocina Novoandina – which obtains traditional and new ingredients from the depths of the Pacific, the heights of the Andes, and the jungles of the Amazon, with a potential to solve many of our health and food provision issues, as well as for his great involvement in the catering training of  poor South American youngsters.”

***

Whether you are a ‘foodie’ or not, the White Guide is an invaluable guide and point of reference if you are travelling around Sweden and want to sample the best food the country has to offer. Luckily and democratically, the White Guide gives as much weight to the restaurants in Sweden’s regions and provinces as it does the restaurants of the major cities and towns.

Read Full Post »

Fokus Krog

Att Daniel Crespi kallar Melker Andersson för ”Melker-kuken” är en av många bra anledningar till att jaga rätt på ett nummer av nya Fokus KROG som släpps idag.

…att undertecknad har fått äran att skriva en krönika i tidningen är väl en annan?

”Fokus KROG skildrar livet på krogen utifrån ett mänskligt perspektiv. Kockar, sommelierer, bartenders, barristas och servitörer är tillsammans med gästen våra nyckelfigurer. Vi låter dem komma till tals, vi frågar hur de tänker och dokumenterar dynamiken dem emellan.

Fokus KROG är här och nu. Varje nummer tar avstamp i det dagsfärska svenska kroglivet med en stor dos internationell inspiration. Vi arbetar efter ett förutbestämt kreativt tema och porträtterar upphovsmakarna framför produkten. Vi varken recenserar eller guidar, men vi hyllar det som hyllas bör. Tonen är passionerad, personlig, nyanserad och nördig.

Fokus KROG görs av medarbetare från båda sidor av bardisken, båda sidor om matbordet – hur vore det annars?”

Read Full Post »

Krogveckan: Wärdshuset Ulla Winbladh

Den spontana känslan är att det handlar lite mer om miljö och lite mindre om mat ute hos Ulla Winbladh på Djurgården.

Promenaden över Djurgårdsbron, via grusvägen genom Lusthusporten, och ut till Rosendalsvägen är magiskt vacker oavsett tid på året. Renoveringen av Villa Godthem (Melker Andersson, vem annars?) stör såklart för stunden – men man vill ändå stanna upp och bara titta på Wärdshuset där det ligger.

Det doftar av nostalgi så fort man kliver in här. På väggarna hänger foton av Nils Emil Ahlin, som lämnade över restaurangen till fiskimperiet Stockholm Fisk för ett par år sedan. Diplom och utmärkelser. Stilen är, från början till slut, gustaviansk och inte många restauranger i Sverige mäktar med att skapa den här miljön i en restaurang. Tyget i soffan är slitet, ja hela soffan för den delen, men det går liksom hem här. Det är trångt och det är mysigt.

Vi får ett trevligt bemötande när vi är tidiga till bordet. Alternativet hade varit ett glas i baren som också möter en när man kommer in, och kanske en bit sill från buffén som står uppdukad där?

Vid ena bordet sitter en barnfamilj och vid ett annat en äldre, elegant dam som inte är här för första gången. Vi slår oss ner brevid en samling ungdomar som har klätt upp sig från topp till tå för kvällen. Ett annat par äter snarare upp varandra, än något annat. Klientelet är blandat, med andra ord.

Ljudnivån är låg. Varför viskade alla till varandra?

Pelle Johansson, som vi känner igen från TV4, bestämmer i köket och Wärdshuset jobbar vidare med svensk husmanskost. Här finns
toast skagen, gravad lax, biff Rydberg och strömminglåda. Köttbullarna är omtalade här och finns alltid på menyn.

Pelle Johansson (bild lånad från recept.nu)

Då vi har bokat bord via Krogveckan är menyn förutbestämd och vi väljer på två förrätter och två varmrätter.

Valet av sörmländsk kalv var enkelt i konkurrens med gravad lax och sina klassiska tillbehör. Kalven serverades med citronkräm, ordentliga klickar sikrom och inlagd gurka. Det här var en klart god rätt, om än något obalanserad. I mitt tycke saknade rätten sting av något då citronkrämen överepresenterades på tallriken och var väldigt syrlig. En krispig bit surdegsbröd kunde ha varit två.

Kalv, citronkräm, sikrom, gurka

Sedan var det beslutsångest över en pocherad torsk och Ullas köttbullar. Att vi tillslut inte valde köttbullarna berodde nog mer på att 300 gram hamburgare från Pubologi tidigare från dagen låg i magen, än något annat.

Torsken visade sig vara slarvigt presenterad och till stor förvåning fick alla olika stora bitar torsk på tallriken. Själva fisken hade fått sätta livet till helt i onödan, var kraftigt överpocherad och inte så fast och saftig som pocherad fisk ska vara. De gotländska rotsakerna var tunna skivor av rädissa och gul morot. Brynt smör och färskpotatis var gott i sig, när saltkaret hade fått göra sitt.

Torsk, smörvinegrette, rotsaker, pepparrot

Var det här en dålig kväll i köket, eller en vanlig kväll hos Ulla Winbladh?

Vår servitör för kvällen var alert och kunnig. Men jag skulle inte bli förvånad om vi ser honom på en annan restaurang i Stockholm inom kort. Känslan var att han redan hade fått ta för mycket dålig kritik från andra gäster och ville därifrån.

…lika snabbt som oss.

Read Full Post »

Salénhuset

Så var det avslöjat vilka ”toppkrögare” det är som ska öppna krogar i nya Salénhuset i Stockholm.

Melker Andersson, vilket kanske inte var helt oväntat?

Henrik Norström, från B.A.R och Lux.

Kristoffer Sandström från Vassa Eggen.

Mer finns att läsa här.

Read Full Post »

Allmänna Galleriet, Rolfs Kök & Johan Jureskog

Jag behövde en axel att luta mig mot och snyfta ut litet under den här förbannat bittra månaden. Valet föll på Johan Jureskogs axel.

Johan Jureskog

Gårdagen rivstartade jag med kålpudding á la Johan på Rolfs Kök. Fantastiska Rolfs Kök, jag måste gå hit oftare. Kålpudding är något av det absolut bästa jag vet och jag brukar alltid stjäla ett par lådor av mammas hemlagade när jag är på besök ”hemma” i Småland. Nu vet jag vart jag ska hålla utkik om mammas kålpudding tar slut.

Senare på kvällen var det dags för dagens, veckans, kanske månadens stora höjdpunkt för min del; nyöppnade Allmänna Galleriet på Kungsholmen, som alltså är Jureskogs nya projekt.

Jag har varit på ett otroligt deppigt och rastlöst humör de senaste veckorna och tänkte för en stund att jag lika gärna kunde ha gjort pensionärerna på Bridgeklubben rakt över gatan sällskap. Men trots att jag i ren ängslighet var tjugo minuter tidig, och sällskapet tjugo minuter sent, valde jag att kliva in och upp (!) på AG istället för att göra någonting annat.

I entrén möts man av kött, bokstavligt talat. En tre meter lång köttkyl med hängmörade godbitar. Jag kan bli smått lyrisk över en sådan här syn och vill bara kasta mig in och hugga tag i och slita i och kramas med och smeka allt som hänger där.

…men så kan vi förstås inte ha det, eller hur?

Eller!? Tänk om.

Känslan av själva lokalen är som att kliva in på St. John i London, fast i New York, när du är på Kungsholmen. Ett slitet och nergånget stengolv med vitt kakel på väggarna. I en del av restaurangen en bardel, med ståbord samt bord för sittande gäster,  där man kan ta en fördrink i väntan på bord, eller något från ”tapas-menyn”, eller både och, eller rent av bara ”hänga”?.

AG öppnade i måndags och jag var nyfiken på vilket klientel som hade hittat hit efter bara två dagar. Och det var minst sagt en salig blandning människor; kritvita skjortor i dyra kostymer, kortkorta klänningar med höga klackar, smutsiga skjortor i billiga kostymer, den typiska ”södertrashiga” stilen som obekvämt stoppat in skjortan kvällen till ära men alla andra kvällar låter den hänga fritt. Vid ena bordet ett äldre par (laddning inför bridgen?) och vid det andra bordet en rastafläta.

Men också sådana som mig.

Det ska bli intressant att se vilket klientel som har ”satt sig” på AG nästa gång jag kommer hit.

Vi blir presenterade en meny där flertalet av rätterna är uppbyggdna för två eller fler. Där man gärna ser att vi beställer in flera olika smårätter (förrätter) att starta med och dela på. Ett koncept som verkar populärt i hufvudstaden för dagen? Inte mig emot.

Valet föll på en enkelt tomat och löksallad men en saftig skiva grillat fläsk, samt spindelkrabba fräst i vitlök. Enkla, rena och trevliga smaker. En bra start!

Och brödet med vispat ister, ojvoj. Det här är makalöst gott!

Sedan beställde vi ”cruceta de iberico” med karl-johanssvamp. Här är det alltså skuldran på en ibericogris som gäller och den är dessutom grillad till perfektion! Lite krispig grillyta med perfekt sälta och dessutom en ordentlig portion.

Vid det här laget var jag ganska uppspelt och trots en behaglig mättnadskänsla hade jag viljat utforska menyn vidare av ren nyfikenhet.

…men sällskapet hade bråttom till Milan – Tottenham.

Suck.

Men som tur är var detta bara första, och inte sista, gången jag besökte AG. Tyvärr har jag känslan av att jag inte riktigt gav AG chansen just den här kvällen.

Jag har läst att man gör en ”slow opening” på AG nu och att det ska braka loss ordentligt innan sommaren och i samband med att Johan släpper sin nya kokbok.

Undrar då hur bra detta verkligen kan bli när jag tyckte att det var så bra redan dag två? Alla delar som gör den här typen av restaurang riktigt bra i min bok var redan på plats; trevlig och vänlig personal, avslappnad miljö, riktigt bra och god mat, stor ”valfrihet”, och dessutom prisvärt.

Svettas Melker Andersson i detta nu?

Tack för en heldag, Johan Jureskog!

Read Full Post »

Vad är det som händer?

Jag var som sagt så tagen av noma i förra veckan att jag inte fick något vettigt gjort och då  menar jag främst på den här bloggen.

Men det händer en hel del kul just nu och det är framförallt mycket kul på gång!

…på söndag spelas Super Bowl och jag håller mig vaken med en nattmacka. Men frågan är vilken? Förmodligen Thomas Keller´s variant.

Thomas Keller´s "Super Bowl Sandwich"

…vilka är ”toppkrögarna” som ska öppna krogar i nya Salénhuset i Stockholm framåt hösten? Varför tänker jag på Melker Andersson?

…Mat & Vänner retas litet inför 1/2011; ”Vi stoppar korv med Kerim från Taylor & Jones”.

…och på tal om nya krogar i Stockholm, när öppnar Johan Jureskog sitt AG?

…det måste bli dags för Frantzén/Lindeberg snart igen. Ta en titt på deras trädgårdar här och få en känsla för sommaren:

…Danmark är det absolut hetaste matlandet just nu. Man har världens bästa restaurang, vann guld i Bocuse d´Or och arrangerar om några veckor ”Copenhagen Dining Week”.

…men innan nästa Frantzén/Lindeberg kan det bli läge att ropa in deras första kokbok. Fotograferingen är i full gång och boken beräknas komma ut på marknaden om cirka sex månader.

Matfotografering

…och i Köpenhamn har man inte bara världens bästa restaurang, man har även världens bästa korvkiosk!

…Totte Steneby från Eriks Vinbar blev Svensk Mästare i Sommellerie 2011. Så här ser han ut:

…danskjävlar!

…om man vill göra av med några timmar rekommenderar jag den här siten. Wow!

För övrigt så har jag aldrig längtat så mycket efter vårsolen som jag gör just nu. Bring it on!

 

Read Full Post »

Ros & Ris

Egentligen skulle inte den här bloggen alls ha handlat om snabbmatställen och det har den väl iof inte gjort så mycket heller. Men jag har varit där och nosat och allt som allt slutade det med en e-mailkonversation med Einar Örn Einarsson och om hans Serrano på Kungsbron i Stockholm.

Jag har alltid varit litet för blyg för att våga uttrycka min kärlek till riktigt mexikansk mat. Och för att göra en lång historia kort så slutade det med en ros till Einar och Serrano i samband med att de tog emot pris som ”Årets Smaksättare” på Restauranggalan 2010.

Jag valde att regelbundet besöka restaurangen men en dag hade rosen vissnat och jag uttryckte, kanske något klumpigt, min besvikelse i Aftonbladets restaurangblogg:

Det visade sig att Einar är en sådan person som ser och hör allt och han valde att ta kontakt med mig via e-mail.

…och allt slutade så här:

Dit jag egentligen vill komma nu är hur högt jag håller Einar som tar ganska liten kritik på stort allvar. Serrano, ”som är som mitt barn” enligt Einar, gillar kritik för ”det hjälper oss alltid att förbättra restaurangen”. Serrano ska vara en restaurang där alla ska tycka att det är precis lika bra och gott att äta hela tiden och där en dålig dag på jobbet helt enkelt inte anses vara okej.

Team Serrano med Einar i mitten

Kritik, som annars kan vara ett ganska känsligt ämne för restauranger och krögare i vår vackra huvudstad?

Jag minns kvällen på Story Hotel på Riddargatan där stämningen mellan vårt bord och servitören blev extremt spänd och nästan hetsig efter att vi påpekat att vi varken ville ha skal i varianten på hummersoppa, eller få vänta 30 minuter på notan.

Eller på Restaurang Kungsholmen när vi med all rätt, tycker jag, förklarade för servitören att vi gärna ville ha våra varmrätter serverade samtidigt. ”Om blickar kunde döda”…

Och när vi beställde flera ”les snack” på Melker´s Le Bar Rouge i Gamla Stan, tänkte ”tapas”, och jag försiktigt frågade vart den friterade bläckfisken tog vägen… ojvoj.

Nu tror jag inte att Melker Andersson ringer och bjuder på middag, och det är inte hit jag vill komma heller.  Men jag tyckte om intresset från och dialogen med Einar. Och jag tycker om att han bryr sig om sin restaurang och att det aldrig var någon jobbig stämning när jag gav honom kritik.

…och jag har alltid tyckt att Melker Andersson är litet bättre på drinkar, men litet sämre på mat. Och riktigt dålig på guldfiskar och små söta kycklingar.

Gracias Einar, snart kommer jag och äter burritos hos dig igen.

Read Full Post »

Trägårdhstomte

Det blev ett kort besök på ”Det Goda Köket” för min del. Inga större reflektioner såhär i efterhand faktiskt, men vi testade ju som sagt Kockarnas Krog vilket var ganska intressant.

Av ren nyfikenhet, och som jag har skrivit om tidigare, så testade jag två kockar dagen till ära: Magnus Ek från Oaxen och Gustaf Trägårdh från Restaurang Basement.

Magnus hade den enda vegetariska rätten på menyn. Ekologisk zucchini bakad med kallpressad rapsolja, salvia och blomkål, samt kräm på vita bönor med rostad Oviksost. Serverad med eneträdskolad vinäger.

Riktigt trevliga smaker i munnen här:

Magnus Ek, Oaxen

Gustaf hade valt torsk i frasig prästost med rostade rotfrukter, kall ägg- & laxromsås samt kryddgrönt citroncest. En storsäljare att döma av vad folk runt i kring oss åt.

Men jag vet inte riktigt vad som gick fel här. Det smakade salt, salt och salt. Och så lite salt till. Synd, då jag tycker att torsken är en fisk som förtjänar bättre.

Gustaf Trägårdh, Restaurang Basement

En spontan känsla är att ”stjärnkockarna” som ställer upp i Kockarnas Krog ändå ställer ganska mycket på spel. Vad gäller torskrätten tex, så ska Gustaf Trägårdh lysa igenom fullständigt. Det här är hans rätt, det står hans signatur på den. Detta gäller såklart för samtliga kockar.

Är det därför lite mer genomtänkt när tex Melker Andersson väljer en ”enkel” moules frites? Eller Fredrik Erikssons svamsoppa? Kanske det. Samtidigt är utmaningen med Gustafs torsk eller Stefano Catenaccis fläsksida lite mer spännande.

Stefano Catenacci, Operakällaren

…men se till att det som serveras här är lika perfekt som det man serverar på sin egen restaurang.

För övrigt var det en massa människor som besökte Stockholmsmässan redan på fredagen. Många var kraftigt berusade. Håller Det Goda Köket på att bli en av de bättre förfesterna på höstkanten?

Den första april 2011 hoppar Gustaf Trägårdh över till Sjömagasinet i Göteborg. Där lär det inte bli ”torsk” på sikt?

Till sist lyckades jag undvika Monika Ahlberg. Tack gode gud för det.

Read Full Post »

Det Goda Köket

Runt 30 000 personer väntas besöka den 12:e upplagan av ”Det Goda Köket” som äger rum på Stockholmsmässan nu i helgen.

”Mat som mode” är temat för i år och min tanke är att försöka luska ut idén bakom det när jag nu besöker mässan för tredje året i rad.

Efter mina tidigare besök har jag varit ”halvimponerad”, så jag har sänkt mina förväntningar något i år.

Tittar igenom helgens aktivitetsprogram och det känns lite som att det är samma folk som snurrar runt. Mathias Dahlgren verkar de inte ha fått dit i år (eller är han ”den stora överaskningen”?) men jag har ändå hört honom berätta om det ”naturliga köket” tillräckligt många gånger. Fredrik Eriksson är bra, men honom känner vi väl vi det här laget? Paul Svensson… Frederik Zäll tycker jag är lite sådär töntigt underhållande, men jag åker inte hit bara för hans skull.

Och så Monika Ahlberg, såklart. Överallt. Hela tiden. Den här gången med julpyssel tydligen…

Klas Lindberg och Viktor Westerlind ska duellera och de här herrarna är jag lite nyfiken på. De är erkända båda två men känns fortfarande på väg uppåt och har en intressant bakgrund. Och jag skulle kunna tänka mig att lyssna på Pontus Frithiof, delvis för att jag aldrig gjort det innan, men också för att få reda på vad som ligger bakom min besvikelse efter middagar på Pontus! och Pontus by the sea.

…Kajsa Bergqvist och Paolo Roberto?

No comments

”Kockarnas Krog” ska iaf förvänta sig ett besök. Ett kul koncept där ”stjärnkockar” öppnar krog för en helg och presenterar varsin rätt. Så här ser årets uppställning ut:

• Melker Andersson – Grupp F12 (moules frites)
• Stefano Catenacci – Operakällaren (aprikosglaserad fläsksida från Rocklundagård)
• Magnus Ek – Oaxen Krog (ekologisk zuchini, salvia, blomkål, eneträdskolad vinäger)
• Fredrik Eriksson – Långbro Värdshus (höstens svampsoppa)
• Gustav Trägårdh – Restaurang Basement (torsk i frasig prästost)
• Magnus Johansson – Cafe Xoko (”svenska hallon”)
• Conrad Tyrsén – Restaurang Lux (havtorn med mandel- och mascarponeterrine)

Jag lär testa både Magnus Ek och Gustav Trägårdh. Magnus kommer att ta mig iaf lite närmare Oaxen (jag har aldrig varit där) och Gustav blev ju som bekant Årets Kock 2010 och känns som en jävligt ”go gubbe”. Nu vill jag ha reda på om hans mat också är åt det hållet.

Gustav Trägårdh

…Jan Johansen!?

Återkommer med någon slags rapport under helgen eller i nästa vecka.

Read Full Post »